Har färgat håret mörkt osv. Är lika het som vanligt.
(Hej Sara)
Observera min fina silverkrage och Frida Kahlo-halsband. Saker alltså, gillar dem.
Nu är i alla fall mina lovely lovers på blockad i Märsta, Aktion mot Deportation. Och jag? Jag jobbar matte och pluggar geologi. I love my life.
I lördags gick jag upp kvart i sex för att ta tåget till Göteborg, där jag skulle vara över dagen. Ja, jag gjorde en superspontan spontanresa. Ja, jag offrade hela fredagskvällen för att kunna sova men det visade sig vara sjuhelvetes värt besväret.
Som ni säkert vet så älskar jag konst, och även att måla och skapa själv. Och vid det här laget måste ni nog veta att jag tycker om en konstnär lite extra mycket (osunt mycket): Frida Kahlo.
Mitt intresse för Frida Kahlo började kanske för något år sedan då jag hittade en bok om henne bland böckerna i vardagsrummet, sedan har den fascinationen liksom inte släppt taget. Snarare grott. Jag har nog läst varenda bok, artikel, krönika, sång och dikt som någonsin skrivits om henne, och jag har nog stirrat på alla hennes tavlor, skisser och teckningar tills mina ögon ploppat ut och fråga mig något om henne och jag kan prata i eoner.
För ett tag sedan fick jag reda på att det gick en utställning med hennes och hennes make Diego Rivera (som också är helt fantastisk) på Göteborgs konstmuseum och jag blev så himla sur för jag bor ju inte i Göteborg och det kostar tokmycket att åka tåg. Sedan snurrade dagarna iväg och plötsligt, superduperplötsligt, var det bara tre dagar kvar tills utställningen var över?! Sedan skulle tavlorna iväg till nästa ställe, och jag skulle missa min satans bästa favoritkonstnär? DET ÄR FÖRSTA GÅNGEN HENNES TAVLOR VISAS I SVERIGE OCH JAG TÄNKER LÅTA CHANSEN FÖRSVINNA!?
Då var det egentligen inget snack om saken.
(Tavlan här över är förresten en av mina allra allra bästa och jag hade ingen aning om att den var med i utställningen så när jag skymtade den mellan kulturtanterna gjorde hjärtat liksom en kickflip frontside med 300° piruett och jag dog)
Och herregud vilken utställning. Det var lite som att träffa sin idol eller sin Gud, det går fan inte att beskriva. Det var så enormt, urhäftigt, ultraballt att se hennes verk på riktigt. Det har jag aldrig gjort förut, jag har ju bara sett dem på bild i böcker och tidningar, så, alltså. Ja. Det här är lite pinsamt men jag blev faktiskt så tagen att jag nästan började (började visst) gråta smått. OBS SANT, sluta retas. Satte mig på trött-i-fötterna-bänken och koncentrerade mig på mina skor en stund. Sedan slutade hjärtat att köra trumsolo och jag gick hela utställningen runt ca 371260872640571 gånger. Har nog inte riktigt smält upplevelsen än. EN FRIDA KAHLO-UTSTÄLLNING. Kan ni fatta!
Detta porträtt av konsthandlarens fru Natasha Gelman (målad av Diego Rivera) är nog min favorit av hans målningar, och den var också med i utställningen. Det var sjukt. Jag kan liksom inte se mig mätt på den. Så himla snyggt hur klänningen och hennes ben speglar blommornas form i bakgrunden, för jag älskar hur former tas upp och kommer igen. Kan ej rå för det. Mvh trogen mönster-och-samband-lover.
Rätt kass bild egentligen men man får ju egentligen inte fota på utställningen så om man hemskt gärna vill ha lite bilder med sig hem så ska man inte vara så kräsen med kvalitet. I alla fall, detta är Fridas porträtt av Diego, samt den allra första Frida Kahlo-målningen jag såg i mitt liv eftersom den hängde längst fram i utställningsrummen. Den känslan, den ni, ni kommer aldrig förstå. Eller så gör ni det, jo det gör ni nog faktiskt.
Utställningen var inte så jättestor, 30 tavlor kanske, men GUD så värd. Till och med originalfotona av henne var med. Allt kom ju från Jacques and Natasha Gelman Collection of Mexican Art. Studerade alla tavlor så noggrannt jag kunde, läste varje infotext sju gånger och försökte minnas alla sinnesintryck. Annars såg jag en kort film om henne och Diego som visades i samband med utställningen, köpte ett halsband, en bok (som jag inte läst, tjoho!), vykort och en plansch. Bara att lägga till samlingen. Har kanske lite för många grejer med henne nu men det skiter jag i. Kan aldrig bli för mycket Mexico, sammanvuxna ögonbryn, lidelsefulla självporträtt och indianklänningar i mitt liv. Never.
Det var en liten utställning med Edvard Munch på museet också, vilket inte fick missas! Ja, det var ju inte precis så att Skriet hängde där men några skisser kände jag i alla fall igen. August Strindbergs porträtt till exempel. Sedan kollade jag in resten av museet:
Det gick en Jan Lööf-utställning som jag också kollade in, hans teckningar är så mysiga och grymt detaljerade, vill bo i dem nästan. Sedan kollade jag i princip resten av Göteborgs konstmuseum. Det är verkligen en mäktig byggnad och när man tror man har sett allt finns det alltid ännu ett rum runt hörnet med konst. Både nytt och gammalt, stort och litet. Tråkigt och vackert. Men inget slår Frida Kahlo. Gah, blir helt vimmelkantig när jag tänker på det igen.
Herregud detta blev ju nästan en kärleksförklaring.
Skaffar ny säng. En mycket större, bredare, snyggare. Blir som vanligt lite för inspirerad:
Sov gott!
Hallå! Nu har det gått en vecka sedan jullovet, och jag är alldeles hyper. Det var äntligen dags för Globalas Killergame och som vanligt blir jag lite för engagerad och smyger till skolan två timmar för tidigt. (Men trots att det var fredagen den trettonde blev jag inte dödad, utan lyckades döda alla offer jag fick!) För er som inte vet vad Killergame är = Ett jättevanligt gymnasie/skol-spel där alla deltagande elever får en lapp med någon annan elevs namn på, som de skall ”döda” genom att skrika ”KILLER!” och jaga ifatt personen. När man dödat någon får man sitt offers lappar och därmed nya personer man ska döda. Klassrum, toaletter och matsal är safespots och den som har flest kills vinner. Alltså – superstressigt, skitläskigt och man blir grovt paranoid. Men vad slår kicken när man ”dödar” någon?
Men i alla fall. Nu är det helg och jag behöver inte gå med luvan neddragen och tänkte istället lista mina bästa appar. Det har jag gjort några gånger tidigare men nu har jag ju en (woop woop) iPhone 4S och blir (OBS SANT) varm i hjärtat när jag ser den.
1. SpotOn Radio. Du gör din egen radiokanal genom att utgå från en favoritartist. Appen väljer automatiskt ut liknande låtar och artister, som sedan strömmar likt en vårbäck i dina öron. Spotify Premium krävs, men det är en himla mysig app och man hittar ny musik på ett tusen gånger roligare sätt än Spotifys ”related artists”. Appen är gratis.
2. Werdsmith. För alla er som har en massa idéer och projekt igång men inte riktigt kommer för sig att ta itu med dem. Werdsmith är en brutalt snygg app där du kan organisera idéer, texter och (dessutom se i procent hur pass klar du är) projekt. Gratis!
3. Wreck this app. Många av er känner nog till Keri Smith’s ”Wreck this journal” och det finns alltså en i princip samma grej fast i appform. (Som så mycket annat.) Den är faktiskt jätterolig och världens bästa väntar-på-någon-underhållning. Kostar 38 kr typ.
4. Instapaper. Ni borde nog känna till den här appen men den är i alla fall himla smart; man sparar och laddar ned sådant du inte hinner läsa (t.ex. artiklar, blogginlägg eller recensioner) från nätet med ett litet klick och du kan i lugn och ro läsa dem när du har tid. Jättebra för den som stressar. 38 pix.
5. Matematik A. Vi som läser den gymnasiekursen och kanske a) missar en genomgång b) inte fattar c) älskar det och vill veta mer, vi kan alltid kolla in denna app. Här finns många klipp med genomgångar med allt som kursen innehåller. Samt övningar.
6. Djurvänligt. En asnajs app från Djurens Rätt som visar listor på pälsfria och ej djurtestade butiker. Supersmart om man inte riktigt gillar det här med mord, tortyr och djurplågeri.
Annars sitter jag mest i folks kök (inklusive mitt) och spelar Galenpanna, spår varandras framtid, leker lekar, charader, målar naglarna, målar Leos naglar, målar fult på Zebastians naglar och gissar namn på ringsignaler. Allt te är slut.
Kom på att jag inte visat er bilder på länge. Och eftersom jag varit så extremt frånvarande kanske ni tror att jag har varit död eller legat i koma men det har jag faktiskt inte. Snarare tvärtom! Jag har inte ens hunnit fota så mycket. Men ni får nöja er med de bilder jag har och de kommer här:
Min nya MacBook-decal. Så himla party.
Målade en lite skev tiger häromdagen.
Var preppy såklart.
Haha alltså Andrea på denna bild 2 cute.
Underbettet.
(Ja, vi lyssnade på Sommarhits)
Nu ska jag ut i kylan.
Istället för att reflektera över de senaste 12 månaderna och lägga fram noggrant analyserade slutsatser trollar jag fram ett kort och busenkelt akrostikon över några stora händelser 2011, se vad fint:
Tokigt mycket snö i början av året
Våren var grym
Åkte till Malaysia!
Tandställningen sattes på, jippi.
Underbara nya vänner (serri)
Sexton år
Emmaboda!
Ny skola, eller rättare sagt gymnasiet. (Globala.)
Enorma mängder fika, fest, vänner och mys
Läste jättebra böcker
Vintern var sjukt mysig
Asbra band skapades: Stegrande Ponnyn (väldigt viktig punkt)
Det har varit ett rätt bra år, sammanfattningsvis. Förhoppningsvis blir 2012 lika bra eller helst bättre. Har egentligen inte några planer, löften eller idéer, eller i alla fall inte fler än vad jag har annars så jag tänkte mest knalla på och fortsätta göra världen lite bättre med min omåttliga charm. Sätter hellre flera små månadslöften än ett enda (som ändå kommer glömmas bort i mitten av juni och skitas i tusen gånger om).
PS. Om Jorden går under, vilket är beräknat att inträffa den 21 december detta år, så hinner jag i alla fall fylla sjutton. Min födelsedag är nämligen dagen innan. Stort tack Mayas, ni har allt känsla för timing!
Ni undrar vad jag gör? Till att börja med har mobilmasten pajat så är i princip okontaktbar. Hittar täckning i omöjliga vinklar och hörn i huset vilket är förbaskat irriterande men jag klarar väl sånt. Ju.
Så – vad jag sysslar med? Åh, inget särskilt, bara glider runt här på landet i munkjacka och fett hår, ser Science Fiction-filmer samt genomlider den värsta stormen på 30 år. Obs sant! Igår hade en fönsterruta spräckts av vinden och en bil stod mystiskt nog ute på åkern. En båt har sjunkit, utemöbler blåst iväg och massor av hushåll är utan elektricitet.
Kvällen innan hade vi sett 2012, filmen alltså, vilket var kusligt passande. Nästa dag väntade vi bara på en spricka i köksgolvet, ett uttalande från presidenten och att blåsten skulle rycka med sig vedboden.
Men jorden verkar ju inte ha gått under än, och när jag räknade fallna träd på vägen till affären kom jag bara upp i fem, inte femtio, inte för många. Och sen är det faktiskt inte jättefel att somna till ljudet av vinden som viner, känna hur hela rummet vibrerar när blåsten stärks, leta mystiska stormspår morgnarna efter och som ni kanske vet är strömavbrott det mysigaste jag vet.
Men det här med täckningen är fan inte okej.
Puss! (Hör av mig med jämna mellanrum/så ofta jag kan för att visa att jag lever.)
Gjorde knäck i morse. Gick åt helvete och jag försökte göra i mikron istället. Verkade gå bra (valsade runt i köket till julmusik) tills jag kom på att vår mikro är paj, och att smeten bara var halvfärdig när jag julenöjt stoppade in brickan i kylen (stod och stirrade kallt på de små verken). Såg ut som att jag fyllt formarna med smält smör. (Alternativt kiss för den som tänker så.)
I morse när vi vaknade kan man ju tro att vi vigt skuttade upp ur våra sängar, drog upp rullgardinerna och såg snöflingor stora som femkronor singla ned men icke, gräset var grönt, solen sken och lärkan drillade i skyn. Obs, sanning! Var inte långt ifrån att kolla kalendern; har det plötsligt blivit april?
Vi får se hur denna dag blir. Än så länge: HELT JÄVLA UNDERBAR?? Inte en snöboll så långt ögat kan nå och just nu sitter jag och tuggar/hackar på världshistoriens hårdaste knäck. Och jag gillar det?
Ha en kul jul nu vänner! Drick inte för mycket glögg men kläm gärna på paketen, för kickens skull. Puss!
Dan före dopparedan och det kan lika gärna vara mars. Noll julkänsla, droppande stuprännor och jag undrar: var tar julefriden vägen när man blir äldre? Varför glittrar alla barndomsjular i rött, pepparkakssmuligt, presentpappersprassligt tomteskäggsskimmer medan denna december mest bestått av glögg, plugg & regn? Hur kommer julafton bli? Ser mig själv sitta i vardagsrumssoffan bredvid granen och le det mest fejkade, krystade leendet som finns, febrilt tänkade ”julmysjulmysjulmysjulmysjulmys”.
Det är inte det att jag inte gillar julen, nej, julen är ju en av mina trevligaste högtider. Jag vill bara inte tvinga fram känslan, försöka övertyga mig själv om att jag juuuulnjuuuter.
Försöker bota mysbristen:
Note to self: Baka jättemycket, slå in dina julklappar LITE TILL, skriv fler julrim, lyssna bara på julmusik, klä dig rött, åk pulka, tryck in nejlikor i mandariner och bygg pepparkakshus.
Kommer sedan på: Är det förresten inte detta som gör mig så stressad? Alla julfaktorer som måste-vara-med-annars-är-det-ingen-riktig-jul. Varför måste jag göra allt det gör att få lite ”julmys”?
Ändrar mig:
Note to self 2: Gör vad fan du vill. Chilla och ät godis.
Först vill jag bara säga pardon, sorry, förlåt, anteeksi, scusa, извините, excusatio. Jag är inte så duktig på det här med bloggeri. Vad jag däremot kan riktigt bra är bland annat:
… att sitta uppe alldeles för länge och plugga
… att fika bort alla mina pengar
… att fylla helgerna med kalas, gängfajter & julpepp
… att hänga på Tumblr istället för Fronter
… att fylla år och få en massa fina presenter!
… pynta mitt rum med ljusslingor, tavlor, vykort, vänner osv.
… att gå på klädbytardagar och byta till mig många fler kläder än vad man får
… att dricka te och skriva julrim hela nätterna
… att Twittra om julkalendern
… att mysa med mina klasskompisar, Freja, Isac, Klara, Dina, Greta, Evelina (och hennes mysiga kompisar!), alla andra fina människor som man möter lite då och då
… att umgås (lite för mycket) med min nya iPhone 4S
… att sova
… och att glömma bort bloggen totalt.
Känns fint att vara back on track. Har en massa saker att berätta för er!
Ska vi börja?
